Maximilan Löfgren, Landskapsingenjör på Landskapsgruppen Öresund AB

Träden är ett av de mest centrala inslagen på många kyrkogårdar, kanske främst i form av trädkransar som sedan 1800-talet omger många av landets kyrkogårdar. Men även i formella alléer på större kyrkogårdar och som solitära inslag inom och mellan gravkvarter spelar träden en betydelsefull roll. Utmärkande för kyrkogårdsmiljöer är den stora mängden sorgeträd tillsammans med formklippta och hamlade träd som i många andra gröna miljöer försvunnit med tiden.

Dessa träd, de karaktärsstarka sorgeträden och de formklippta och hamlade träden, har ett tydligt formspråk och bidrar till ett uttryck som är starkt förknippat med kyrkogårdsmiljöer. Till följd av kyrkogårdarnas utmärkande inslag uppkommer ett behov av ett något annorlunda trädsortiment och kvalitéer än det som vanligtvis efterfrågas för parker och vägmiljöer.

Behovet av att ersätta eller återplantera träd i kyrkogårdsmiljöer är stort, detta på grund av dess långa historik och stora andel gamla träd. Vissa träd som tidigare planterats i stor utsträckning är inte längre lämpliga eller möjliga att använda, där den svampangripna asken, Fraxinus, och almen, Ulmus, är de främsta exemplen. Specifika sorter som exempelvis hängask, Fraxinus excelsior ’Pendula’, hängalm, Ulmus glabra ’Camperdownii’, pelaralm, Ulmus ’Columella’ med flera andra hybrider, och pyramidalm, Ulmus glabra ’Exoniensis’, behöver därför ersättas med nya arter.

Ulmus glabra ’Camperdownii’ – hängalm

För sorgeträd finns ett antal möjliga ersättare men att hitta dem i rätt kvalité eller i tillräckligt stort antal är inte alltid självklart, tidig kommunikation med plantskolan är här extra viktigt. Några av de mest intressanta nygamla alternativen är tårbjörk, Betula pendula ’Youngii’, hängavenbok, Carpinus betulus ’Pendula’, hängkatsura, Cercidiphyllum japonicum ’Pendulum’, hängbok, Fagus sylvatica ’Pendula, och hängande pagodträd, Styphnolobium japonicum ’Pendula’. Särskilt hängavenbok och den klassiska tårbjörken är intressanta då de är möjliga att plantera en bit upp i landet.

Cercidiphyllum japonicum ’Pendulum’ – hängkatsura

Carpinus betulus ’Pendula’ – hängavenbok

Betula pendula ’Youngii’ – tårbjörk

Carpinus betulus ’Pendula’ – hängavenbok (bottenympad)

Styphnolobium japonicum ’Pendula’ – hängande pagodträd

Hängboken har många imponerande kvalitéer och kan därför vara frestande att använda, men det är viktigt att beakta slutstorleken då dessa som äldre blir mycket stora och utvecklar en tät krona. Detta kan göra dem svåranvända i mindre ytor och på platser där de behöver samsas med annat växtmaterial.

Fagus sylvatica ’Pendula’ – hängbok

Gällande formklippt och hamlat växtmaterial är lind, Tilia, och pil, Salix, vanligt förekommande i kyrkogårdsmiljöer och än så länge finns förutsättningar för att fortsätta använda dessa, särskilt linden. Det vore däremot önskvärt med en större bredd av arter som klarar av att formklippas eller hamlas och som kan inkorporeras på kyrkogårdar. Med detta sagt eftersträvas ett enhetligt formspråk i kulturmiljöer, såsom på kyrkogårdar, för olika trädanläggningar vilket kan minska möjligheterna att ta in nya arter i dessa miljöer.

En stor utmaning är de många anläggningar med pyramid- och pelaralmar som i stor utsträckning försvunnit på grund av almsjukan. Kvarvarande inslag är ofta i dålig kondition och i behov av nyplantering. De många rader med träd som under de senaste 30 åren inte återplanterats har ofta varit viktiga delar i den planerade kyrkogårdsmiljön och bör också övervägas för återplantering.

En ersättare till pyramidalmen som överensstämmer exakt utseendemässigt finns i nuläget inte i handeln, men pelarformer av avenbok, Carpinus betulus, kommer nära och är ett möjligt alternativ. Med rätt beskärningsinsatser kan även andra lövträd vara relevanta att plantera, ifall mindre och något mer svagväxande sorter nyttjas.

Carpinus betulus ’Lucas’ – pelaravenbok

Anledningen till att återplantering inte skett beror inte bara på att man behöver hitta ersättningsalternativ. Skötseln av formklippta eller hamlade inslag är ofta mycket krävande, både sett till det praktiska arbetet och när det gäller kunskapen kring att kunna bygga upp och forma nya träd som ska motsvara det tidigare trädets formspråk.

Gällande trädkransar och alléer omfattas dessa av olika skydd. Generellt krävs återplantering på eller i närheten av tidigare placering och med samma eller nära motsvarande art. Med ett förändrat klimat och härjande växtskadegörare är detta en svår ekvation att lösa för trädansvariga på kyrkogårdar runt om i landet. Beroende på vilka krav som är mest prioriterade att uppfylla kan nya arter och sorter av befintliga, vanligt förekommande, inhemska släkten vara ett alternativ för att få bättre anpassade eller mer enhetliga träd. ­­

God dialog och väl underbyggd argumentation med alla parter kommer troligtvis bli allt viktigare för att andra arter än de rent inhemska ska kunna användas. Ett bredare bestånd med olika släkten och arter är viktigt då många ovanliga träd försvunnit utan att ersättas på kyrkogårdarna. För att stå bättre rustade mot framtida förändringar finns också ett stort värde i ett variationsrikt trädbestånd. Alla berörda parter behöver hjälpas åt för att ta fram rekommendationer, inte bara på träd som av olika anledningar inte kan användas, utan även för träd som är lämpliga ersättningsalternativ så att nyplantering och ersättningsplantering blir enklare att genomföra.

Avslutningsvis finns ett fortsatt behov av att utveckla utbudet och informationen om olika arter och sorter. Detta för att fortsättningsvis kunna plantera både stora och långlivade träd där så är möjligt och mindre träd där utrymmet inte medger något annat. Utbudet av E-plantor av skogslönn, Acer platanoides, är en sådan utveckling där det idag finns flera olika storlekar och former att välja på vilket ger möjlighet till ”rätt växt på rätt plats”.

Acer platanoides RAKET E – skogslönn

Andra aspekter som ofta noteras ute på kyrkogårdarna är skötselinsatser kopplade till träden. Inom lindsläktet finns exempelvis en stor variation gällande mängden stamskott och rotskott beroende på sort. En tydligare information om detta skulle bidra till en bättre beredskap för den löpande skötsel som detta innebär.

Det finns många ytterligare punkter att fördjupa sig i och utveckla och förhoppningsvis väcks tankarna så att fler erfarenheter och lösningar kan komma fram för att utveckla kyrkogårdarnas trädbestånd i framtiden.

TEXT: Maximilian Löfgren, Landskapsingenjör på Landskapsgruppen Öresund AB.