I april 1990 skrev Klaus Vollbrecht i ett nummer av Stångby Nyheter om vilka träd han ansåg vara av intresse för stadsrummet, med fokus på just smala träd. Nu, 33 år senare, ger Patrick Bellan, trädspecialist och växttekniker, sin bild om vilka framtidens smala träd kan tänkas vara och vad vi lärt oss sedan 1990 kring träd i stadsrummet.

Även om plantskolecyklerna går relativt långsamt (i alla fall i jämförelse med modebranschen) utvecklar sig sortimenten ständigt och utbudet blir alltmer breddat såväl som skräddarsytt och spetsat mot slutanvändningen.

Jämför man exempelvis dagens utbud med det som listades i artikeln från 1990 har mycket förändrats, även om de träd som listades då fortfarande har en plats i dagens gröna rum. Parallellt med plantskolans utbud utökas den gröna kompetensen hos beställaren. Idag har vi exempelvis slutat gruppera träd inom det oklara samlingsnamnet ”stadsträd”, utan gör i stället skillnad på var inom staden träden är lämpliga att stå, om det är i den varma och hårda gatumiljön eller i den långt mycket mer förlåtande parkmarken.

Kanske är det den största skillnaden mellan då och nu, idag har vi mer kunskap om trädens förmåga att hantera stress och därför ser vi sällan exempelvis rönnar och popplar i varma och torra gaturum. Oavsett om de är smala eller inte. Vidare har vi i större utsträckning börjat fylla våra gaturum med grönska, där varje kvadratmeter gör skillnad när det kommer till att skörda ekosystemtjänster. I stället för att hålla träd och vegetation långt ifrån mänsklig interaktion, är vi idag duktigare på att arbeta med både flerstammiga träd med lågt ansatta kronor och kompletterar därefter med buskvegetation för att på så sätt få så mycket grönska som möjligt per yta. Vi behöver omhuldande grönska som skuggar, kyler och mjukar upp stadsrummen. Träd ska liksom andra växter idag både synas och höras.

Dock är förtätning i modern stadsbyggnad ett faktum, gaturummen blir trängre vilket tvingar möbleringen av rummen att bli mindre och varje möbel att anpassas till ytan. Vidare blir utmaningarna i att stå i urbana situationer mer och mer extrem, även om våra växtbäddar blir alltmer tekniskt avancerade. Därför är vi i ständigt skriande behov av träd med skinn på näsan som uppfyller de utrymmesmässiga krav som ställs på dem. Smalkroniga träd är fortfarande en efterfrågad produkt, särskilt i den utmanande gatumiljön. Nedan listas några trädslag som anses ha framtiden för sig. 

För de trängsta utrymmena i riktigt tuffa lägen planteras strikt pelarformade sorter av svarttall (Pinus nigra ’Pyramidata’ mfl). Flera kloner av Ginkgo har även blivit alltmer tillgängliga, såsom Ginkgo biloba ’Blagon’. Även kinesträd (Koelreuteria paniculata) har blivit vardagsmat i solgassande små gaturum, och även här finns en pelarformad sort att tillgå (Koelreuteria paniculata ’Fastigata’), även om pelarformen skapar mer förvåning än beundran. Viktigt att i så fall beställa stora exemplar och att ha sett individerna innan plantering. Det kinesiska päronet Pyrus calleryana, främst sorten ’Chanticleer’, är idag även det ett välanvänt träd i soliga och varma lägen. Här finns dock fler intressanta sorter att tillgå. Det är bra att ha tittat på referensträd i liknande läge innan man väljer klon då höstfärgerna annars kan vara något nyckfulla.  

Ginkgo biloba – ginkgo

Ginkgo biloba – ginkgo

Koelreuteria paniculata – kinesträd

Koelreuteria paniculata – kinesträd

Bland manna-askarna (Fraxinus ornus) fungerar kloner som ‘Aire Peters’ och ‘Obelisk’ väl i solgassande och varma malmöitiska gaturum, och bör med fördel prövas i varma lägen, i alla fall till zon 3. Korstörnet lyfts ofta fram som ett gatuträd med framtiden för sig med sitt sena bladutspring och sin skira grönska. Sorten Gletitsia triacanthos ’Street Keeper’ med ett smalt och ordnat växtsätt bör därför komma till större användning.

Fraxinus ornus – mannaask

Fraxinus ornus – mannaask

Cedertujan (Calocedrus decurrens) har länge endast varit ett smycke i de mest exklusiva växtsamlingarna i Skandinavien, medan det i västra Nordamerika länge använts som ett gatuträd just på grund av sin naturligt kolonn-lika växtsätt och sin smaragdgrönt glänsande skrud. På senare år har den försiktigt tagit steget ut i det varma och torra gaturummet. Ett välkommet tillskott i sortimentet där erfarenhet från långvarig odling i zon 4 vittnar om att individer klarat de hårda 90-tals vintrarna oskadda. Här finns i framtiden mer att hämta.  

I något svalare lägen, i vandrande skugga och i väl tilltagna växtbäddar, eventuellt med dagvatteninfiltration, fungerar trotjänare som Acer campestre ’Green Column’ eller pelareken Quercus robur ’Fastigiate Koster’ utmärkt. Den sistnämnda som tyvärr ibland drabbas av mjöldagg, har nu fått sällskap av en handfull friska hybrider med samma smalkroniga växtsätt. Quercus x warei REGAL PRINCE (’Long’) – en korsning mellan Quercus robur f. fastigiata och Quercus bicolor, och Quercus x bimundorum CRIMSON SPIRE (’Crimschmidt’) – Quercus robur x Q. alba, har försiktigt börjat se dagens ljus i våra offentliga planteringar. I likhet med pelareken håller den samma smala siluett, men de båda färgas i stället med sprakande röda färger varje höst. Till denna grupp kan även trotjänare som kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides) föras, om växtplatsen och växtbädden tillåter.  

Metasequoia glyptostroboides – kinesisk sekvoja

Metasequoia glyptostroboides – kinesisk sekvoja

Slutligen bör även den resistenta almklonen Ulmus ’Columnella’ nämnas. Även om den i Sverige sedan länge funnits listad i välsorterade plantskolelistor syns den sällan planterad i urbana sammanhang. Här får man i stället se söderut för att hitta fina exemplar placerade i trånga utrymmen, såsom längs spårvagnsstationer i Berlin. En mycket spännande klon som helt klart har sin plats i våra varma och trånga gaturum.  

Denna uppräkning är långt ifrån fullständig och ska inte läsas som en komplett sortimentsförteckning, snarare ett tillägg till föregående nyhetsbrev från 1990. Kanske kan den ses som en milstolpe i ämnet och följetången smala träd. Nu väntar vi på nästa avsnitt, om sisådär ytterligare 30 år. 

TEXT: Patrick Bellan, Trädspecialist på Malmö Stad