I maj är det tre år sedan branden på Stångby Plantskola. Vår kollega Karin var en av många som fick nys om vad som hade hänt i efterhand. Läs hennes berättelse om vad som skedde den dagen och hur det hanterades:

Söndagen den 29 maj 2022 firades Mors Dag runt om i landet. Solen sken och rapsen lyste gult. Men en av chaufförerna som brukar köra växter åt oss, som bor nästgårds, såg en svart rökpelare stiga mot himlen. Han kunde snart konstatera att det var på Stångby Plantskola det brann. Några från personalen som bor i närheten tillkallades, liksom räddningstjänsten förstås. Det var då redan för sent att göra något. Man kunde bara stå och se hur byggnader, fordon, verkstad, kontor, kylrum och lastningshall brann ner.

Brandmännen inriktade sig på att rädda den nybyggda hallen, och den klarade sig ganska bra i slutändan.

Själv fick jag besked om händelsen på söndagskvällen. Det är ovanligt att man från ledningsgruppen försöker få tag i personal på helgerna, så när chefen ringde tänkte jag att något måste ha hänt. Och jo, det var en så omfattande brand att det var svårt att ta in. – Och det kommer leveranser imorgon och vi har inte en enda truck att lossa med – vad ska vi göra? sa chefen. – Vill ni låna en traktor med frontlastare? var min sambos omedelbara reaktion när han hört vad som hänt. – Ja, vi kollar med expedition. Jodå, så tidigt på måndagsmorgonen rullade vi in med en traktor, och verkstads-Johan fick 30 sekunders utbildning och sen var vi igång. Så kom det sig att en lite för stor traktor fick rycka in och lossa de första lastbilarna efter branden.

Det var ju en bedrövlig syn som mötte oss på måndagsmorgonen. Hur skulle det nu gå? Var alla okej? Kunde vi fortsätta jobba eller skulle vi lägga ner? Vad skulle vi göra? Vad kunde vi göra? Det är lätt att bli modfälld när man ser resterna av det som varit ens arbetsplats och inte ens har ett par arbetshandskar, och plåtarna som hänger löst på krökta takstolar av stål gnisslar i vinden och allt luktar bränt.

Men faktum var att efter att vi stått och tittat på den rykande högen på måndagen och känt hopplösheten inför allt kaos, så tog vi nog in vår tidigare VD Jörgens ord från den morgonen: Stångby är inte plåthallar och maskiner. Stångby är dess fantastiska personal. Och all personal hade klarat sig. Alla var lite chockade, men ingen var skadad. Visst fick vi kassera mycket som stått för nära och blivit värmepåverkat, men växterna ute i odlingen var inte speciellt drabbade. Vi kunde tillsammans bena ut problemen, en sak i taget. Och flera av våra kollegor i branschen kom hit och lånade ut maskiner, erbjöd hjälp och laddade oss med choklad! Det värmde så i hjärtat! Det blev så tydligt att kollegorna i branschen verkligen är kollegor mer än vi är konkurrenter.

Så började vi reda ut: vad hade funnits i kylen? Det var ju uppskrivet på listor som brunnit upp. Vilka ordrar hade stått i hallen i väntan på utleverans på måndagsmorgonen? Vad hade egentligen funnits i verkstaden? Kunde vi rädda några av de magnolior som hade stått utomhus, men lite för nära branden? Hur skulle vi ersätta allt vi behövde köpa in på nytt och hur skulle vi administrera det? Det var ju inte bara växter som brunnit – det var specialverktyg, arbetskläder, sekatörer, telefoner, nycklar till fordon som trots allt klarat sig, och så vidare. Det blev till att försöka ersätta och återskapa allt som behövdes. Som tur var, var dataservern inte kvar i kontoret som brann, så vi hade i alla fall datan kvar, även om flera datorer förlorats i branden.

Det blev ett långt och tätt samarbete med försäkringsbolaget – och med företaget som rev, sorterade och röjde ytan, och med arkitektfirman som ritade flera förslag till nya byggnader och sedan med byggarna som skulle få nya byggnader på plats. Vår vice VD Susanne fick släppa allt annat och bli projektledare för brandarbetet. Och efter två och ett halvt år kunde vi inviga våra nya byggnader, lagom till Plantskoledagen 2024. Stolt visade vi upp större kylar, fler lasthallar och nytt kontor!

När vi nu äntligen jobbat oss igenom den här tiden efter branden, kan vi konstatera att det är väldigt skönt med nya stora lokaler – och rejält med kylutrymme. I vinter har vi återigen kunnat hantera barrotade växter och årshjulet funkar som det ska igen. Nu kan vi ta upp träd från friland på hösten och förvara i kylarna, och stå inomhus och beskära och kruka upp dem. Så mycket smidigare!

Man glömmer fort och när vi nu ser tillbaka på foton från branden känns det nästan overkligt. Overkligt att det hände och nästan lika overkligt att vi nu har nya fina hallar! Men om man blir nostalgisk, kan man fortfarande gå in på Google Maps och se sig omkring. Där är inte ens kontoret byggt upptill ”mellanhallen” där branden startade.