Det är till vår stora sorg att meddela att Otto Wiese, en av Stångby Plantskolas grundare och en respekterad kompanjon och kollega, gick bort under våren. Otto var en eldsjäl i branschen och en fantastiskt skicklig yrkesman som har betytt mycket för såväl oss inom Stångby som för plantskolebranschen. Växter var Ottos stora passion i livet, gällande såväl plantskoleproduktion som sin privata trädgård.  

Otto bodde på plantskolan under nästan hela sitt verksamma liv och såg nog hela plantskolan som sin bakgård. Han var ständigt närvarande och dök även som pensionär upp mellan plantskoleraderna för att småprata och dela med sig av sina erfarenheter. Han var engagerad i Stångby in i det sista, speciellt när det gäller vår produktion av Magnolior. 

Idag är en av hans söner, Johan Wiese, delägare och jobbar aktivt i plantskolan. Det vet vi gjorde Otto både stolt och glad.  

Ottos närvaro är saknad och han lämnar efter sig många fina minnen.
Våra tankar går till familjen.  

En av de tidigare lastbilarna. Det var inte helt självklart på den tiden att plantskolor levererade ut till kund.

Plantskolan under uppbyggnad, ca 1980.

Otto Wiese grundade Stångby plantskola tillsammans med Ingemar Holgersson

1978 slog två män ihop sina påsar och tog beslutet att bilda Stångby Plantskola. Den ene är Ingemar Holgersson, en redig, rakryggad och handlingskraftig smålänning, med nävar som ”dassalock” och med en arbetsvilja av stål. Den andre Otto Wiese, en sympatisk, yrkesskicklig trädgårdsmästaryngling med rötter från Pinnebergs mylla som tagit sig upp till Sverige för kärlekens skull. Någonstans där mellan rosraderna byggdes ett vänskapsband och början till en välrenommerad plantskola. 

Medan Ingemar markberedde jorden så började Otto att leta och köpa in småplantor. Ganska snart fylldes ytorna med bland annat Allotria, Nina Weibull, Super Star, Lichtkönigin Lucia och Peace. Men det stannade inte vid rosor, i den leriga och bördiga jorden stod bland annat tusentals fruktträd, bergtallar (!) och hängalmar (!) i långa rader. 

Olika perenner har olika förmåga att överleva vintern i vårt klimat. Då perenner vissnar ner och övervintrar under marken spelar den lokala ståndorten en större roll än den geografiska regionen, så den klassiska zonkartan som gäller för vedartade växter är inte applicerbar på perenner.
En perenns förmåga att övervintra påverkas i större grad av mikroklimat, jordmån, dränering, snötäcke och vinterns längd, men även hur skyddat ett läge är. Flera av dessa faktorer kan vi själva påverka genom att till exempel plantera lähäckar, skapa upphöjda växtbäddar och vintertäcka. Men framförallt ska vi välja rätt perenn för ståndorten.

I stället för den geografiska zonkartan anges härdigheten för perenner istället genom ett bokstavssystem. Systemet togs fram för ungefär 40 år sedan, och 2021 lanserades det en uppdaterad version av det befintliga bokstavssystemet. Härdighetssystemet beskriver hur säkert en perenn övervintrar, och om det krävs en väldränerad, skyddad växtbädd.

Växten är tålig och övervintrar bra
A Övervintrar pålitligt
A* Övervintrar pålitligt i väldränerat läge

Växten övervintrar oftast bra på rätt växtplats
B Övervintrar vanligtvis
B* Övervintrar vanligtvis i väldränerat läge

Växten är känslig för olika vinterväder
C Övervintrar ibland
C* Övervintrar ibland i väldränerat läge

Växten klarar normalt inte en svensk vinter
D Övervintrar inte

Den hårdgjorda staden ställer höga krav på växterna och kraven höjs ytterligare i en framtid med ökade klimatförändringar med mer extremväder som följd. För att bemöta dessa utmaningar blir det allt vanligare att plantera exotiska arter, men forskare varnar om negativa följdeffekter av den trenden och understryker trädvalets betydelse för den biologiska mångfalden.

Träd behövs i våra städer. Utöver deras estetiska och hälsomässiga värden bidrar de också med värdefulla ekosystemtjänster, som att förbättra luftkvaliteten och minska risken för översvämningar. Stadsträden spelar dessutom en central roll för konservering och biologisk mångfald, en aspekt som blir allt viktigare i takt med att städerna växer.

Insekter är essentiella i många ekosystem där de fyller viktiga funktioner, exempelvis som pollinatörer eller som föda till fåglar, och de drabbas hårt av den ökande bristen på naturliga habitat. Urbana miljöer kan erbjuda en fristad för många arter genom en stor variation av växter som kan tillgodose skydd och mat. Men samspelet mellan växter och djur är komplext, därför har innehållet och strukturen i stadens grönska stor betydelse.

En studie vid Lunds Universitet från 2021 belyste just hur viktigt valet av trädart är i detta sammanhang. I studien undersöktes antalet ryggradslösa djur (så som insekter) hos inhemska kontra exotiska trädarter. Resultaten är i linje med tidigare forskning och visar att exotiska trädarter är sämre för stadens fauna. Att insekterna i högre grad ratar exoter kan bero på att det inte skett samma samevolution som med de inhemska. Exempelvis kan insekterna vara ovana vid de exotiska trädens skyddssystem och det kan finnas fenologiska skillnader som påverkar deras förmåga att tillgodose sig trädens resurser. Därför understryker forskarna bakom studien vikten av att plantera inhemska trädarter i den mån växtplatsen tillåter det, exempelvis i parker eller urbana skogar.

Att designa stadens gröna ytor innebär många utmaningar men också stora möjligheter. Med hjälp av forskare och verksamma inom områden så som växt- och stadsekologi kan man ytterligare stärka de positiva effekterna på biologisk mångfald.

Catalpa bignonioides, Kungsparken Malmö

Under mars och april grävs frilandsodlade träd upp ur marken och sätts i Air-Pot® för vidare kultur i plantskolan under minst en säsong.

Air-Pot® (AP) är ett produktionssystem ovan jord som företablerar växten i ett odlingssubstrat som är avgränsat med en, perforerad plastvägg, en så kallad Air-Pot®.

Den perforerade plastväggen förhindrar rotsnurr och har många små luftöppningar som gör att rotspetsen torkar ut, luftpincering, vilket bidrar till en ökad tillväxt av finrötter. Detta ger ett kompakt välförgrenat rotsystem med alla finrötter väl skyddade och hela rotsystemet är intakt vid leverans.

Varje träd beskärs och får ett anpassat ”odlingskärl” (klumpens volym skall stå i relation till växtens art och storlek), nytt substrat, gödsel, en käpp och en plats på bädd i plantskolan där det binds upp, och kopplas till droppbevattning. Här får det daglig tillsyn under sommarmånaderna, och i september är det dags att mäta tillväxten. Klumpen ska vara väl genomrotad vid leveranstillfället. Klumpen ska skyddas av väv och nät om det är nödvändigt för att klara hanteringskedjan.

Se videon för att få en inblick om hur det går till när vi gör Air-Pot på Stångby Plantskola.

1989: Tomas Lagerström har framtidstro. Efterfrågan på svenskodlat ökar. Foto: Inger Lavesson-Ibanés

Stångby Nyheter gavs ut i fyra nummer per år mellan 1988 och 1992. Den tog fasta på aktuella ämnen och är på så vis fortfarande intressant att läsa ur ett historiskt perspektiv. Nyhetstidningen innehöll allt ifrån reportage om innovativa projekt till insändare med skarpsynta analyser. Arbetet med tidningen drevs främst av Otto Wiese, en av grundarna till Stångby Plantskola, och Elna Sjöström, hortonom och verksam inom plantskolan under större delen av sin karriär. Otto Wieses stora intresse för stadsträd hade sedan en tid styrt plantskolans inriktning åt det hållet och gjorde sig också tydlig i tidningens innehåll. Det finns en märkbar entusiasm för nya idéer och utveckling, vilket bland annat yttrade sig i en tydlig stöttning av elitplantstationen, som då var i startgroparna och som med tiden skulle vara med i att utveckla E-plantsystemet så som vi känner det idag.

Tomas Lagerström figurerar i flera nummer av Stångby Nyheter. Vid den tiden hade han nyligen startat upp projektet Svenska Frökällor som skulle komma att bli en grundpelare i E-plantsystemet. Under detta tidiga skede av projektet arbetade han intensivt med att sprida kunskap för att fler skulle få upp ögonen för de allvarliga problem som fanns inom branschen och förhoppningsvis också inse värdet i hans projekt.

Tomas berättar att drivkraften bakom initiativet kom från en frustration över den dåliga kvalitet som växtmaterialet hade på den tiden. Problemen var många och vitt skilda i karaktär. Ett av de allvarligare problemen var den undermåliga klimatanpassningen hos många av växterna, vilket orsakade stora ekonomiska förluster när plantorna med tiden dog av klimatförhållanden. Det var dessutom en bristande kunskapsnivå bland de som verkade i branschen vilket gjorde att standarden inte ifrågasattes. Tomas fann samsyn i frågan med hortonom Rune Bengtsson, som hjälpte honom få finansiering till att starta upp projektet Svenska Frökällor.

– Rune Bengtsson, som då var huvudlärare i växtmateriallära på Alnarp, och jag, ansvarig i ämnet på Ultuna, kände att om det skulle hända något inom detta område så skulle vi vara tvungna att själva ta tag i frågan, berättar Tomas. Problemen var än mer tydliga för mig som arbetade norröver där klimatanpassningen sätts på sin spets.

Förmågan hos en växt att överleva klimatförhållandena i landets olika zoner anges med dess härdighet, men härdighetsangivelsen är ingen garanti. Härdighet är ett absolutmått för arten, med det är klimatanpassningen för just det material som förökas som är viktigt, och det är något helt annat. Många växter kan hantera låga temperaturer om de har chans att förbereda sig, det kritiska ligger i hur bra de hanterar skiftet mellan säsongerna.

– Växtpopulationer är anpassade till sitt geografiska område, förklarar Tomas. Egenskaper av stort värde för klimatanpassning varierar både inom och mellan populationer. En egenskap som är särskilt viktig för växters anpassning är växtrytmen, det vill säga när växten startar på våren samt när tillväxten avslutas och invintringen börjar på sensommaren och hösten.

Svenska Frökällor samlade in material från arter som upplevdes som mest problematiska med målet att hitta stabila och bra frökällor. Den första sorteringen hade klimatet redan fixat genom ett naturligt urval som med tiden anpassat växtpopulationen till platsen och dess förutsättningar. Därefter följde ett urvalsarbete för att hitta tillräckligt bra material för plantskoleproduktion. Plantskolor som Stångby Plantskola var värdefulla samarbetspartners i projektet eftersom de hjälpte till med att bedriva försöksodling som de kombinerade med kommersiell produktion. På så vis kunde sorter testas kostnadseffektivt i stor skala och med direkt jämförelse med etablerade sorter.

Idag är de träd med E-status som Tomas varit ledande i att ta fram en viktig del av Stångby Plantskolas sortiment och en värdefull tillgång i branschen. Några av de senaste sorter han bidragit till är Sorbus ulleungensis Legend® E, Sorbus latifolia Pompa® E och Acer platanoides ’Parad® E. Men Tomas understryker värdet av eldsjälar som fortsätter att driva utvecklingen framåt:

– Växtutveckling måste vara en ständigt pågående process, särskilt med tanke på klimatförändringen. Det är viktigt att man är uthållig och arbetar för de långsiktiga målen.

Vi på Stångby Plantskola är tacksamma för Tomas fantastiska insatser under sin karriär och vill göra vår del för att främja en positiv utveckling inom branschen.

Syringa reticulata ’Ångbåtsangen’ E