Vad är okulering?

Okulering är precis som ympning en vegetativ förökningsmetod där vävnad transplanteras från moderplanta till grundstam. Att transplantera vävnad från en växt till annan är en flera tusen år gammal teknik och en mängd variationer av de tillvägagångssätt som beskrivs ovan har använts genom tiderna. Tidpunkten för okulering är avgörande för ett gott resultat. Arbetet sker i början av augusti när riset mognat och grundstammarnas bark fortfarande går lätt att lossa.

I stället för att transplantera en bit av ett skott (som vid ympning) sätter man endast in en bit bark med en knopp på; ett så kallat öga. Ögat placeras innanför barken på grundstammen.

Ögat skärs ut från ädelriset och veden under barkbiten avlägsnas. Därefter skärs ett T-snitt strax ovanför grundstammens rothals och ögat placeras försiktigt under barken. Det är viktigt att sårytorna hålls rena. Snittet tejpas med parafilm för att skydda mot smuts och uttorkning. Efter tre till fyra veckor har ögat växt samman med grundstammen. På våren innan växten påbörjar sin tillväxt ”nackas” grundstammen precis ovanför den nya knoppen. Detta gör att all tillväxt koncentreras till den okulerade knoppen som bildar en ny stam.

Detta är den förädlingsmetod som främst används av oss på Stångby plantskola.

I branschen används ofta ordet förädling när man talar om ympning och okulering. Detta kan uppfattas som lite förvirrande. Man skapar varken nya arter eller sorter med dessa tekniker så de är därför inte att likställa med växtförädling. Växtförädling innebär att man korsar plantor sexuellt eller på annat sätt överför gener mellan växter, vilket resulterar i en blandning av genetiska egenskaper med nya sorter som följd.

Okulering-vegetativ-forokningsmetod

Okuleringens olika steg, från vänster:

En bit bark med en knopp på; ett så kallat öga.
Ett T-snitt strax ovanför grundstammens rothals.
Ett försiktigt placerat öga i T-snittet precis under barken.
Ett tejpat snitt med okuleringslapp eller parafilm.

Illustration: Ludvig Welander