Här nedan kommer en förenklad redogörelse för hur våra träds utvecklingsstadier ser ut fram tills det att ett högstamsträd (Hst) i storlek 12-14 är färdigt för leverans. Utöver nedan beskrivet utförs även mycket annat arbete, till exempel vattning, ytterligare beskärning, kvalitetskontroller med mera.

År -2: Förökning av grundstam hos extern underleverantör.

År -1 vår: Omskolning av grundstam hos extern underleverantör.

År -1 höst: Skörd av grundstam.

År 0 vår: Plantering av grundstam på friland.

År 0 höst: Okulering av ädelved på grundstam.

År +1 vår: Nackning av grundstam, okulanten börjar växa.

År +1 höst: Uppbundet spö, 1-2 m högt.

År +2 höst: Ungträd med sidogrenar stammas upp och toppas ned till ca 235 cm.

År +3 höst: Alléträd storlek 6-8 till 8-10 med ettårig krona. Toppen och sidogrenarna klipps in och trädet stammas upp.

År +4 höst: Skördeklart alléträd. Tvåårig krona med två grenvåningar. Storlek ca 10-12. Trädet stammas upp tidig höst och skördas efter invintring.

År +5 vår: Beskärning av rötter och krona. Omskolning till Root Control Container (RCC) eller Air-Pot® (AP)

År +5 höst: Inventering av salufärdigt allé/högstams-träd färdigt för leverans med storlek ca 12-14.

Vid företablering av växter sätts de i perforerade behållare, tex. Air-pot® (AP) eller Root Control Containers (RCC). De små hålen i behållarna släpper in ljus och luft som gör att rotspetsen torkar ut, vilket kallas för luftpincering. Detta gör att rotspetsens apikala dominans bryts, och roten tvingas till ny förgrening. Metoden förhindrar inte bara rotsnurr, utan gör även att rotsystemet blir finförgrenat och bildar hög andel finrötter.

Pincera = nypa av skott. Så kallas beskärning av färska skott som ännu inte blivit vedartade. Man kan säga att det är en motsvarighet till uppbyggnadsbeskärning fast för buskar, då det görs för att styra hur och var busken förgrenar sig samt hur den växer.

Kvalitetsreglerna anger hur många grenar en buske av en viss sort skall ha och det varierar beroende på art. Ett exempel på krav är minst fem välriktade grenar av minst 40 cm längd. Får växten växa som den vill kan den växa ojämnt eller bli spretig, så utan pincering kommer vissa buskar inte att uppfylla kvalitetskraven för buske (busk) eller solitär (sol).

Okulering är precis som ympning en vegetativ förökningsmetod där vävnad transplanteras från moderplanta till grundstam. Att transplantera vävnad från en växt till annan är en flera tusen år gammal teknik och en mängd variationer av de tillvägagångssätt som beskrivs ovan har använts genom tiderna. Tidpunkten för okulering är avgörande för ett gott resultat. Arbetet sker i början av augusti när riset mognat och grundstammarnas bark fortfarande går lätt att lossa.

I stället för att transplantera en bit av ett skott (som vid ympning) sätter man endast in en bit bark med en knopp på; ett så kallat öga. Ögat placeras innanför barken på grundstammen.

Ögat skärs ut från ädelriset och veden under barkbiten avlägsnas. Därefter skärs ett T-snitt strax ovanför grundstammens rothals och ögat placeras försiktigt under barken. Det är viktigt att sårytorna hålls rena. Snittet tejpas med parafilm för att skydda mot smuts och uttorkning. Efter tre till fyra veckor har ögat växt samman med grundstammen. På våren innan växten påbörjar sin tillväxt ”nackas” grundstammen precis ovanför den nya knoppen. Detta gör att all tillväxt koncentreras till den okulerade knoppen som bildar en ny stam.

Detta är den förädlingsmetod som främst används av oss på Stångby plantskola.

I branschen används ofta ordet förädling när man talar om ympning och okulering. Detta kan uppfattas som lite förvirrande. Man skapar varken nya arter eller sorter med dessa tekniker så de är därför inte att likställa med växtförädling. Växtförädling innebär att man korsar plantor sexuellt eller på annat sätt överför gener mellan växter, vilket resulterar i en blandning av genetiska egenskaper med nya sorter som följd.

Ympning är en teknik inom vegetativ förökning där en del av ett skott transplanteras från moderplantan till en rotad planta som kallas grundstam. Ympning sker på våren medan växten fortfarande är i vila och ännu inte har hunnit vegetera. Skottet som transplanteras kallas ymp. Tekniken resulterar i en planta med vävnad från två olika växter.

Grundstammen utgör rotsystemet och ympen bildar de ovanjordiska delarna. Vilken del stammen tillhör bestäms av placeringen av ympstället. På en så kallat toppförädlad planta ingår hela stammen i grundstammen medan en bottenförädlad planta har ympstället placerat strax ovanför grundstammens rothals vilket innebär att hela stammen tillhör ympen.

Grundstammens egenskaper kan göra det möjligt att odla en växt under mindre gynnsamma förhållanden, öka tillväxten samt skapa en högre sjukdomsresistens. Ympen eller ädelriset kommer från en moderplanta med önskvärda egenskaper som god smak, färg eller god sjukdomsresistens. Vävnaden från de båda växterna blandas aldrig utan möts och växer samman med en skarp gräns vid förädlingsstället.

Grundstammen och ympen behöver inte vara av samma art, men de bör vara nära besläktade, till exempel går det utmärkt att ympa ett plommonträd på en grundstam av persika. Kombinationer av ädelris och grundstammar i professionell odling är noga utvalda och väl beprövade. Grundstammar kan vara fröförökade eller vegetativt förökade exempelvis genom att göra avläggare.

I branschen används ofta ordet förädling när man talar om ympning och okulering. Detta kan uppfattas som lite förvirrande. Man skapar varken nya arter eller sorter med dessa tekniker så de är därför inte att likställa med växtförädling. Växtförädling innebär att man korsar plantor sexuellt eller på annat sätt överför gener mellan växter, vilket resulterar i en blandning av genetiska egenskaper med nya sorter som följd.